"Sparven" var som en elefant i en glasbutik. Trots att hon var yngst så var hon störst i makhöjden. Kaxigt gick hon fram & hälsade och skulle liksom vara först. Det gillades inte av "pantertanten" Faksa som vänligt sa till henne att rätta sig i ledet & gå ner i rang.

Rejsa tyckte nykomlingen var fräck som tog för sig och skulle gå före henne!

Det blev ett ytligt litet bett på halsen för "Sparven" och jag tyckte inte hon var mogen att gå med kallisarna.

Men nu tyckte jag det var dax att släppa ihop alla hästarna igen och nu gick det bra. Dom har ju haft hela sommaren på sig att "snacka över tråden". Visst la Rejsa öronen och Faksa markerade en gång. Men det gängliga högbenta "Sparven" föll väl in i gruppen.

Hon behöver dock fostras lite av dom äldre hästarna och komma ner i rang, det mår hon gått av. Faksa är en mycket god och snäll flockledare så hon lär nog göra ett bra jobb.

Hästskrället hade bestämt sig för att göra en lerinpackning nu då det regnat i flera dagar till & från. Gnuggade och borstade, men leran satt som berget. Jag var både svettig och undrade ett tag om jag dessutom inte skulle få dammlunga av allt damm jag andades in. 

När väl hästen var någolunda ren så sadlade jag på. Jag har sällan och aldrig varit speciellt irriterad på Faksa. Hon är godheten själv, men senaste tiden vill jag verkligen rida INTE åka häst! Faksa verkade mer vilja ta en promenad i parken en Söndag och var inte alls speciellt villig att sätta av i en ökad trav en bit. Skänklade på, då lägger märren öronen bakåt och tjurar ihop totalt....fick faktiskt skänkla på en gång till innan hon behagade att börja röra på hovarna.

Innan jag visste ordet av hade jag spenderat 3 timmar i stallet! Vart tog tiden vägen.

Faksa fick en schamponering och spolades av i ljummet vatten. Gick in och tog själv en välbehövlig dusch då jag tittade ut genom fönstret och ser regnet vräka ner.....vilken tur jag hade. En halvtimme senare och jag hade fått spendera morgondagen med att smörja allt läder efter det regnet - ibland ska man ha tur!

Som en idyll av Saltkråkan, man bara väntade att farbror Melker skulle dyka upp där mellan husen. Att tjorven och stora Båtsman skulle komma springande....stället där jag gick runt på var Ulvön utanför Höga Kusten. 2 timmar i båt för att slutligen stiga i land i denna sommaridyll.

Skärgårdsbuffén smakade bra av fisk av alla dess sorter (utom surströmming tack & lov).

Vet ni, innan jag & T blev ett par var jag bjuden till T på surströmmingmiddag. Ja, vad gör man inte för kärleken, klart jag ville äta (läs träffa honom!) jag tänkte klämma ner ett par "surfiskar" bara för att jag nu var bjuden till honom. Jag kan dock berätta att jag inte hann på denna surströmmingsmiddag för vi hann bli ett par innan dess och förmodligen glömde vi av denna surströmmingsmiddag. Puh jag slapp äta dom.   

I dag regnar det, nä jag ska inte klaga! För som jag längtat efter detta regn i sommar och nu kom det (och de lär väl pissa på hela hösten).   

Men det finns också många underbara Pitebor som jag håller av, denna låt är till er.....

T brukar säga att Pitebo inte alls är vad man brukar kalla "tysta norrlänningar". Själv är jag benägen att hålla med. Pitebor brukar prata mycket och BRUKAR vara hyfsat lätta att känna.

Eftersom att jag nu varit ifrån Piteå i så många år så TROR jag ju naturligtvis att Pite är det Pite jag kommer ihåg och lämnade. Men enligt många som bor kvar där uppe har det blivit mycket svårare att komma människor in på livet och lära känna nya människor.

Jag har ingen erfarenhet av detta utan i " min Pitevärld" så brukade vi i "gänget" alltid tycka det var roligt ju fler vi blev & lära känna nya "gäng" nya vänner var bara roligt. MEN som sagt så har tiderna förändrats även där. 

MEN enligt en del jag pratat med så håller man tydligen reda på saker som händer grannar/bybor.....byborna har typ reda på det mesta och "skvallret" sprids som en löpeld. 

Sånt där har jag aldrig fattat mig på, har man så fattigt eget liv att man måste hålla reda på vad andra gör i sitt liv. För ofta är "skvaller" inget positivt utan gärna lite illasinnat/elakt också för att krydda på.

Usch, fy skäms!   

Här i K-fors är det tvärt om! Här pratar man om sig själv! Jag, jag, jag, jag och så jag igen. I en och halv timme lyssnade jag på två som pratade om sommaren och visade foton......jag lyssnade till slut med ett halvt öra. Efter 1,5 timme då man frågade vad gjort i sommar & jag sa att jag varit mkt i Pite så tog hen  ny fart och berättade ytterligare en halvtimme om att dom också varit i Pite i sommar. Till slut blev jag aldelens snurrig i huvudet!   En del är verkligen självupptagna och gillar sin egen röst. Men ibland väljer man inte sitt sällskap & då får man gilla läget.......

Jag gillar ingen av dessa personligheter. För mig går dom fetbort. MEN får jag välja umgänge, vill ha jag ha människor som GER och TAR. Där man både lyssnar och man kan bolla ideér med!   

Många dagar på stranden, varm sand och otroligt varma dagar med över 30 grader.....

Klarblå himmel.....

Dottern fick sin efterlängtade flaggstång i sommar. Stolt flaggade hon en dag, för vad vet jag inte.....

Vad är väl Norrlandsvidder utan renar!

(Bilderna i sämra kvalité då dom är tagna med mobilkamera, ibland genom fönsterruta).

En arg röst vrålade ut en klagosång Du har tagit mina ridstrumpor! 

Jag tittade ner på strumporna, jodå möjligt att dessa ridstrumpor var dotterns. 

Att dottern förra veckan inköpt 6 (!) st nya ridstrumpor och att jag nu råkat ta fel par då vi har samma storlek på strumporna verkade ändå göra henne arg som ett bi.

Iklädd rena ridkläder fortsatte jag min vandring ner till stallet och drog på mig ridskorna. Innan jag ryktat hästen och tagit min ridtur så hade jag fått en brun fläck på ena bröstet då Faksa gnuggade sin jordiga mule, (Men efter ridturen hade jag fått både vatten på ridkläderna efter att ha spolat av Faksa och ridskorna var jordiga. 

Ja, inte är man ju katalogsnygg och ren efter att man jobbat i stallet.

Faksa var lite småseg i dag och låg och bromsade, själv kände jag låren krampa med en träningsvärk när man i lätt sits kämpade med att ta sig uppför "fjället" och backen.

Väl uppe där tog vi en avslappnad ridning och mötte en från grannbyn som sken upp med ett stort solskensleende och sa Det där såg väldigt gemytligt ut. 

Fina dressyrtävlingar i Pite i helgen. Väldigt nyttigt att se andra ekipage. Man får se hästars olika form, ryttarens hållning. En del välbalanserade och rytmiska, andra mer spännda och "skumpiga". Men alla lika intressanta att titta på.

Vädret var ganska lagom bakom stundvis sol och med ca + 20 grader helt perfekt. Inte för varmt eller för kallt.

Jag njöt av att på kvällarna själv motionera i den norrlänska naturen lite lagom. Att blicka ut över vidderna, den lite kyliga kvällsluften och INGA mygg! Jihooo......