En arg röst vrålade ut en klagosång Du har tagit mina ridstrumpor! 

Jag tittade ner på strumporna, jodå möjligt att dessa ridstrumpor var dotterns. 

Att dottern förra veckan inköpt 6 (!) st nya ridstrumpor och att jag nu råkat ta fel par då vi har samma storlek på strumporna verkade ändå göra henne arg som ett bi.

Iklädd rena ridkläder fortsatte jag min vandring ner till stallet och drog på mig ridskorna. Innan jag ryktat hästen och tagit min ridtur så hade jag fått en brun fläck på ena bröstet då Faksa gnuggade sin jordiga mule, (Men efter ridturen hade jag fått både vatten på ridkläderna efter att ha spolat av Faksa och ridskorna var jordiga. 

Ja, inte är man ju katalogsnygg och ren efter att man jobbat i stallet.

Faksa var lite småseg i dag och låg och bromsade, själv kände jag låren krampa med en träningsvärk när man i lätt sits kämpade med att ta sig uppför "fjället" och backen.

Väl uppe där tog vi en avslappnad ridning och mötte en från grannbyn som sken upp med ett stort solskensleende och sa Det där såg väldigt gemytligt ut. 

Fina dressyrtävlingar i Pite i helgen. Väldigt nyttigt att se andra ekipage. Man får se hästars olika form, ryttarens hållning. En del välbalanserade och rytmiska, andra mer spännda och "skumpiga". Men alla lika intressanta att titta på.

Vädret var ganska lagom bakom stundvis sol och med ca + 20 grader helt perfekt. Inte för varmt eller för kallt.

Jag njöt av att på kvällarna själv motionera i den norrlänska naturen lite lagom. Att blicka ut över vidderna, den lite kyliga kvällsluften och INGA mygg! Jihooo......

Sol sol och åter sol och VARMT!

I sommar har vi badat mycket, både i havet och i poolen hemma.

Faksa, min fina Faksa.

     
  Ingen sommar utan att fiska.

Jag var blaand annat på hästtävlingar i Pite, närmare bestämt på Grisberget där ridskolan ligger. Det var nu länge sedan jag var även där. Många minnen efter tiden man red på Pite ridklubb och även där hade det förändrats.

Hur fin ridanläggning som helst. Uteplanen var GIGANTISK! Tävlingsplanen som de har här nere är bara 1/3 av planen dom hade hopptävling där uppe. WOW säger jag bara, det spratt till i hela kroppen av att stå där och titta på den superfina ridplanen. Å vad jag ville rida där!

Alla förutsättningar att göra bra träningar måste ju finnas där.

En trevlig uteservering intill ridplanen fanns där man kunde sitta under tak både för regn och sol och fika & titta på tävlingen. Kanonbra!

Sedan är många ridvägar tämligen fina där uppe, kanske inte så konstigt med tanke på den sandiga mark som finns. Inga problem att rida på sidan om vägar, svänga av direkt i skogen. Det kan man INTE göra här nere i K-fors!

Här är det betydligt tuffare terräng att rida i.

Pite leder överlägset förutsättningarna på ridning och anläggning.

MEN

Tittar jag på möjligheterna att kunna ha många banor att tävla trav i, ja då leder K-fors överlägset emot Pite. Här nere har man inom 20 mil MASSOR med banor att åka till, Bergsåker, Solänget, Östersund, Dannero......bara för att ta några. Ett kallblodsmecka kan man säga!!

Norrlandsvidder bredde ut sig, kändes som om vägen steg mot skyn, snart var man "hemma" eller borta hur man nu vill se det. Norrlands klara luft (föruom Kappas dåliga lukt då man närmar sig Pite).

Jag har stundvis inte varit hemmöver vissa år, några år några gånger....ja ni vet. Man jobbar, jobbar & pysslar på där man bor eller har sin hemadress.

Men nu var jag ju på väg hemöver.

Norrlands ljusa sommarnätter är underbara MEN myggen!! Mygg, mygg, MYGG! Min mamma sa: Men Sofia har du glömt att det är mygg här uppe i norr? Nä, svarade jag, jag har inte glömt att det är mygg i norrland, men jag kom inte ihåg att dom var sååå MÅNGA!

Jag kan helt ärligt säga att dom myggbett jag fick på 3 veckor i Pite är lika många som jag fått på 15 år här nere! Jajjamän jag talar sanning!

Vissa kvällar gick det bara inte att vara ute, man fick gå in. Skulle man fiska, nog f-n var myggen med, skulle man sitta ute på kvällen & grilla - ja, men myggen var där! 1-0 till K-fors i denna fråga.

Hur överlever hästar där uppe tänkte jag, de måste ju gå åt litervis med flug/myggmedel.

Men Pite visade sig från sin bästa sida vad gällde evenemang, lika många evenemang som det är på flera år här nere, lika många evenemang var det på typ en vecka där uppe. Herregud vad mycket det finns att göra. 1-1 till Piteå.

Men sorligt var det att byar som jag minns som ordentligt pedantskötta såg ratiga, skräpiga och förfallna ut. Sorligt! :( MEN dom områden som var fina, var också ofta väldigt fina. Kändes lite som att komma in i olika områden. Mystisk känsla måste jag säga.

Stränderna, förutom havsbadet fanns många underbara sandstränder. Ljuvlig sand, ljuvligt underbart att bada i havet. Det blev många dagar där.

Sist men inte minst träffa många människor jag inte sett på många år. Platser jag inte besökt på länge.

Summerar jag detta. Jag ser inte lika mörkt på K-fors längre, Pite har nog fått sin kungakrona lite på sned.   Jag tycker om den staden MEN det finns lite att jobba på där uppe. K-fors ser jag har många fördelar, framför allt mindre mygg! Och det trodde jag aldrig att jag skulle tycka att K-fors hade så många fördelar. Men det är som mamma så många gånger sagt till mig: Sofia, Pite har förändrats. Ja, mamma om du bara visste hur rätt du har!

Fortsatt varma dagar. Jag önskar verkligen från mitt hjärta att det ska regna. Det är jobbigt att det fortfarande är mellan +25 till + 30 grader varmt.

Faksa & jag har varit ut på tur. Men som vanligt är Faksa alltid positiv & glad. 

.....eller rent sagt kanske tvärt om, bara bekymmer & tjafs!

Jag önskar det fanns fler goda möjligheter att samsas om vissa saker. Som t.ex ridbana. Behöver varje ryttare en egen ridbana som är upplyst för att det sedan några granngårdar ytterligare en ska finnas? Vore det inte lite kostnadseffektivare att man kunde samsas om en?

Svaret är OFTAST nej! Nä, det går inte, för som så många andra kliar man sig i huvudet när det gäller sådana saker. En vill förnya och kosta på, en annan tycker det är bra som det är.

Märkligt, men så är det oftast därför har jag inte det minsta lust egentligen att dela någonting med någon själv heller. Jag vill göra som jag vill när jag vill. Jag vill inte ha sura miner & tjafs.

Dessvärre har jag nu ofrivilligt dragits med i att betala saker andra äger mot min vilja eftersom att gåvan innefattar som enskild egenedom och jag äger inte men ska betala kostnaden för saken ur våran gemensamma ekonomi. Viljan sitter endast i att förvalta egendommen till våra barn.

Märklig situation jag hamnat i!