Eftersom att jag tillhör nattensriddare (ryttare som får rida i kvällsmörkret med pannlampa) så var det skymning när jag red ut. Jag hade glömt hur höstkylan bränner på pannan under hjälmen då man tar en riktig galopp i den sena kvällen. Tårarna rann bakom glasögonen. Bäckarna som forsar genom skogarna, höstlövens dansande över vägen. Höstkylan som gör att andningderen förvandlas till små rökpuffar och den ångande springaren som ryker efter höstkvällens ritt.

BILD: På våra marker för några år sedan.