Det blåste lite, men var inte mer än ca -2 grader ute. T funderade på att ta in hästarna, själv tyckte jag att det var tidigt att ta in dom till kl 13.30 Vi beräknade att vara hemma senast kl 18.00 Det var inte speciellt sent och mat hade dom bra av i hagen. Harry & Faksa hade också vindskyddet att gå in i.

Väl hemma hade vägen drivit igen och i min värld skulle det vara omöjligt att ta sig upp de ca 400 metrarna till huset. T satsade  bilen upp över byn och snön sköljde över motorhuven och farmrutan. Jag var rädd!!

Efter ca 200 meter tog det stopp! Jag öppnade passargerardörren som inte gick att få upp mer än några centimeter. Ser du nu sitter vi fast också! T backade "världsvant" ur drivan (tur gubbe  ) när dörren till bilen gick att öppna hoppade ag ut ur bilen och plumsade hemåt i drivorna av snö. Barnen hade förresten ingen lust de heller att åka vidare i bilen gick hemåt dom också.

När jag rundade kröken innan jag såg stallet hörde jag en röst ropa att hästar var lösa. Där i strålkastarljuset från stallets lampa, mitt på vägen kunde jag se Gullan. Var är fölet tänkte jag och hann se henne död i någon driva. Men så tittade hon fram bakom Gulla och kom emot och mötte mig! Vilken emorm kärlek jag kände för den hästen. Gullan stod kvar hon och bara tittade. Harry kom fram han också.

Nu bar det sig inte bättre att Gulla & fölet knäckt ena hörnstolpen, rivit ner tråden och tagit sig ut. Men även Harry som haft sönder understa tråden till den hage där han och Faksa var i. Det var bara Faksa som med hjälp av  övertråden var kvar i hagen.

Av spåren att dömma hade de lösa hästarna ställt sig och ätit från höbalen som var utanför stallet. 

Dom hade tack & lov inte tagit till flykten från gården utan förnöjssamt käkat på av maten, så när dom väl fick komma in i stallet så var varken fölet eller Gulla hungrig. Jag kan fundera på om det möjligen blåst så mycket att maten som var i hagen helt enkelt hade blåst bort om vinden tilltagit över timmarna vi var borta och att hästarna då blev missnöjda och oroliga??!  

Jag var mest lycklig över att alla hästar var välbehållna. Och vad gäller att ta in hästarna tidigt om man ska åka bort. Det kanske ändå varit bäst om T gått på sin magkänsla och inte lyssnat på mig denna gång.    

Det blåste på Söndagsmorgonen så mycket att frukosten fick intas inne.