Veckan som gått i stallet har i alla fall bestått i att T blev lite nyfiken på pellets strö och provade det. Att man kan bli så glad av att mocka. T sken som en sol och det verkar ju fungera mycket bra det där pellets ströet. Roligt att någonting är över förväntan bra.

.....speciellt om inte orden framför mer än ett "kacklande". Det är befriande att hålla på med hästar ibland! Behövs inga ord, behövs inga onödiga fraser. Man kan läsa av det mesta ändå OM man är intresserad och VILL!

Dessutom så gillar jag inte undanflykter, bortförklaringar och inlindande fraser.

Säg vad du menar & mena vad du säger! (ska det vara så svårt för folk)

Behöver eran hjälp. I många fall är "tävlingsj*vulens " drivkraft att man har attityden "jag ska visa dig att JAG kan!" Om man kommit till den punkt  livet att man känner sig trygg i vad man kan och inte kan. Ber om hjälp och INTE är rädd att fråga om det är någonting man inte kan. Hur finner man då motivation och drivkaften framför allt att tävla??

Någon som vet? Eller har erfarenhet av denna känsla?

Jag saknar drivet att vilja visa "världen" vad jag kan, på det vis att tävlingsnerven inte finns. MEN ibland kan man möta människor som utnyttjar detta, genom att "slå sig själv på bröstet" och tycks höjja sig själv till skyarna med tron att "DOM kan allt"!

Och dessutom slutar man utvecklas om man tror man "kan allt"?

Eller är viljan att vilja vinna det som ger en kraft att träna........?!

Viljan att vinna är större än rädslan att förlora.